Hur språket förändras

DNs Språkkrönika har flera gånger tagit upp ordet billig och hur dess betydelse förändrats över tid. Artiklarna har skrivits av Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen.

”När vi i dag talar om billiga priser rör det sig i regel om låga priser. Så var det inte när stiftelsens stadgar skrevs. Det som då var billigt var oftast rimligt – men inte nödvändigtvis mindre dyrt än likvärdiga bostäder”, skriver Anders Svensson

I SAOL, Svenska Akademiens ordbok från 1910 kan man läsa att billig betyder; ”som står i öfverensstämmelse med l. som handlar i enlighet med en sund o. naturlig uppfattning af hvad som (i ett visst fall) måste anses rätt l. riktigt l. tillräckligt l. öfverhufvud taget på sin plats”.

Många gamla ord får ny mening

Intressant i sammanhanget är också att en dom i Svea Hovrätt säger att man måste tolka ord på det sätt som de avsågs när det skrevs. Dvs billiga villkor betyder att villkoren ska vara rimliga i förhållande till det man betalar för. 

Ett annat begrepp som varit uppe för rättstolkning är ”mindre bemedlad”. På 1800-talet menade man; ”icke rik, som utan att vara fattig dock har svårt att draga sig fram, (som lefver) i (relativt) små villkor”. 

Men när det, som i våra stadgar skrivs ihop med ordet arbetareklass, måste det tolkas som; arbetare som inte kan leva enbart på förmögenhet eller som har höga chefslöner. Vilket självklart inte är detsamma som låginkomsttagare. För att säkerställa att inkomsten ligger i rätt spann arbetar vi även med inkomsttak. Läs mer under Uthyrningspolicy.

Summa summarum ska stiftelsen tolka sina stadgar efter var tid. På modern svenska betyder det att Robert Dicksons stiftelse ska erbjuda lägenheter med rimliga villkor till vanliga löntagare.

Därför begär vi heller inte att man måste vara gift eller ha gudsfruktan, som det står i stadgarana. Utan vi tolkar att andemeningen innebär att leva sunt, vara skötsam och ha goda vitsord.