Vårt uppdrag

Att tolka 160 år gamla stadgar

I mitten av 1800-talet såg världen och Göteborg helt annorlunda ut. Det kan därför vara lite svårt att tolka och förstå texter från den tiden rätt. Orden kan ha tappat sin mening, fått en annan betydelse eller ersatts av andra ord. Vi uttrycker oss helt enkelt på ett annat sätt idag.

Robert Dickson avled 1858. I ett brev 1857 uttryckte han en önskan till sina söner om att donera ytterligare medel till uppförande av arbetarbostäder. Donationen offentliggjordes 1859 då de tre sönerna James, Edward och Charles Dickson ville tillmötesgå sin fars vilja. De ansåg att den sammanlagda donationen var så betydande att den borde få namnet Robert Dicksons stiftelse. Stiftelsens stadgar fastställdes första gången av Kungl Maj:t den 31 juli 1860.

Här följer två utdrag ur stadgarna där du i klartext kan läsa hur styrelsen tolkar stiftelsens syfte och vem den ska vara till nytta för över tid.

Stiftelsen ska bidra till bra boende

§1 - säger att stiftelsen långsiktigt ska förvalta sunda och väl försedda byggnader i Göteborg. 

Stiftelsen ska leva vidare

§6 - betyder att eventuell vinst i stiftelsen ska användas för att minska bostadsbristen i Göteborg genom att bygga nya bostäder och andra inrättningar som kan bidra till hälsa, trivsel och bildning, men som inte erbjuds av kommunen.

Robert Dicksons stiftelse har efter grundandet arbetat efter donatorns intention och vilja, att uppföra sunda och välförsedda bostäder, som hyrs ut med rimliga villkor till arbetare som inte kan leva enbart på sin förmögenhet eller har högt betalda tjänster. Stiftelsens ändamål och syfte finns inskrivet i stadgarna och stiftelsen är skyldig att agera i enlighet med stadgarna. 

Här berättar vi mer om hur språket förändrats.

Robert Dickson – en samhällsbyggare med hjärtat i Göteborg

Robert Dickson föddes den 18 juni 1782 i Montrose, på den skotska östkusten. Redan som tjugoåring kom han till Sverige och Göteborg, som han blev trogen livet ut. Här fick han anställning hos grosshandlare David Aith. När Aith dog 1808 startade Dickson en egen handelsrörelse och gifte sig med Aiths änka, Wilhelmina Charlotta Bratt. Tillsammans fick de fyra barn; James, Edward, Charles och Emelia.

Verkade som köpman och redare

1800-talets början var en orolig tid i Europa och internationell sjöfart, där Robert Dickson var verksam, var en både riskabel och lönsam bransch. Det gick bra ända fram till 1814 då Göteborg drabbades av en ekonomisk kris. Robert Dickson förlorade hela sin förmögenhet till sina långivare och drog dessutom på sig ytterligare skulder. Han betalade av en del och fick resterande skulder avskrivna. Dock betalade han samvetsgrant tillbaka allt 40 år senare. Så någon "snål skotte" var Robert Dickson defintivt inte.

Även Roberts yngre bror James Dickson hade vid denna tid etablerat sig i Göteborg. 1816 gick Robert in som delägare i broderns firma, James Dickson & Co. Den bestod av rederiverksamhet och senare av sågverk i Värmland och Norrland.

Samvetsgrann och engagerad

Robert Dickson beskrivs som en samvetsgrann medarbetare i familjeföretaget. Det sägs att det var James som styrde. Robert antas ha ägnat sig åt rederirörelsen och James åt trävaruhandeln. Robert anses ha varit den moraliskt känsligare. Han var starkt religiös och engagerad i stadens engelska församling till vars kyrka han som donator lade första grundstenen. Robert Dickson dog 9 december 1858 och ligger begravd på Stampens kyrkogård, i Göteborg (bild). 

Källa: Robert Dicksons stiftelse dess byggnadshistoria 1856–1998, Jan Westergren, Geson Grafiska Kungsbacka 1998.0

Stiftelsens hållbarhetsfokus kommer från Robert själv 

Här kan du läsa mer om vårt hållbarhetstänk!

Vem är vem i familjen Dickson?

Det var Robert och James Dickson som var stamfäder till den under 1800-talet så inflytelserika familjen Dickson. Bland annat tillhörde fyra söner den första uppsättningen av Göteborgs Statsfullmäktige (1863).

Göteborg har varit känt som donationernas stad. Den göteborska andan av donationer brukar förklaras med att många av stadens företagare hade en religiös och social grundinställning som fick dem att avstå en del av sin förmögenhet till samhälleliga ändamål.

Charles Peter Dickson – James son. Testamenterade 50 000 riksdaler till stadens barnsjukhus

Blanche Dickson – gift med James sonson, James Fredrik. Testamenterade 1 000 000 riksdaler till ”konvalecenthem för obemedlade män och kvinnor, företrädelsevis ur arbetarklassen”. Men mest känd är Blanche som "byggherre" av Tjolöholms slott, efter att hon blivit änka.

Emilie Wijk, född Dickson – barnbarn till Robert. Testamenterade 360 000 kronor till uppförande av en byggnad som hyresfritt skulle upplåtas till kvinnor ”för vilka sin utkomst kunna vara i behov av sådant understöd och därav äro förtjänta”.  ”Emelie Wijks stiftelse”

Emily Dickson – gift med James son, Robert. Donation om 200 000 kronor till bostäder åt mindre bemedlade barnrika familjer. ”Emelie Dicksons stiftelse”

Caroline Wijk, född Dickson - barnbarn till James. Donerade 1 000 000 kronor till förmån för Göteborgs samhälle till allmännyttiga kulturella eller välgörande ändamål. ”Olof och Caroline Wijks fond”

James, Edward och Charles Dickson – söner till Robert Dickson. Robert Dicksons stiftelse grundades på deras initiativ.

James Dickson – Robert Dicksons äldste son. Anklagad för baggböleri men blev så småningom frikänd. Dicksons avverkning vid Baggböle har gett upphov till uttrycket. James ömmade för arbetarklassens fostran. Han grundade Göteborgs stads folkbibliotek och donerade pengar till dess nybyggnad. Under många år förvaltades biblioteket av Robert Dicksons stiftelse.

Edward Dickson – mellanbarn som var aktiv i stiftelsen som ordförande och kassaförvaltare.

Charles Dickson – yngste sonen till Robert. Han gjorde sig känd som filantrop med stort engagemang i arbetarklassens förhållande i hemstaden.  Han var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1882 och i Sveriges riksdag 1867-1886. Flera källor menar att det var Charles som påverkade sin far till att inrätta de donationer som blev grunden till Robert Dicksons stiftelse. Han var ledamot och även ordförande för stiftelsen under en tid.